Olika sorters skaldjur
Märlkräftor (Amphipoda) är en stor grupp på över 5000 arter. Märlkräftor är små kräftdjur med en böjd och platt kropp. De flesta märlkräftorna är under 2 cm, men några djuphavsarter kan bli betydligt större. Många arter kan använda sin böjda för att hoppa många gånger sin egen längd.
Vissa arter lever i sjögräs, andra som till exempel vallöss gräver in sig in i valars skinn som parasiter och andra lever som plankton. Märlkräftor äter oftast döda växt-och djurdelar.Gråsuggor (Isopoda) hittas ofta i samma miljöer som märlkräftor och är ungefär lika stora men de ser mycket olika ut. Gråsuggors kropp är mycket platt ovanifrån. Gråsuggor blir ofta inte större än 2 cm men även de har ett par djuphavsarter som kan bli flera decimeter långa.
Många arter lever på fiskar och andra större djur som parasiter och många andra lever på alger och döda organismer.
Gråsuggor Är också viktiga i ekosystemet då de är nedbrytare och äter döda organismer som samlas nära botten där gråsuggorna lever.
Krill (Euphausiacea) är små plankton som kan bli upp till 6 cm långa. De flesta krillarter lever på att filtrera vatten efter kiselalger.
Krill är extremt vanliga i polarvatten runt polerna där de kan finnas i stim på flera miljoner individer. Vissa arter lever också på mycket stort djup. Många val-och pingvinarter lever uteslutande på krill.
Krill är viktiga i zooplanktonen och utgör en länk mellan växplankton och djurplankton och större marina organismer som fiskar och valar. Krill är en viktig del i grunden av det marina ekosystemet. Många organismer är helt beroende av krill.
Räkor, humrar och krabbor (Decapoda) är den största gruppen leddjur med över 10 000 arter, de är också de största leddjuren i storlek. Många av dessa är vanliga som mat för människor.
”Decapoda” som gruppen heter betyder ”tio ben”. Utöver de fem par ben som de har på sidorna har de också klor som används till försvar och för att äta. De har också små armar nära munnen som de använder för att filtrera och sortera ut mat.
Många är asätare och andra livnär sig på att samla detritusbitar på havsbottnen.
Räkor, hummrar och krabbor Räkor Hummer Krabbor. Decapoder utgör en stor del av födan för många marina organismer. Krabbor och liknande är speciellt viktig föda för bentiska arter. Många decapoder är också, precis som gråsuggor, detritusätare då många arter lever vid botten där det döda materialet samlas.
Havstulpaner (Balanidae) är den största familjen inom gruppen rankfotingar. Havstulpaner är från början larver som fäster sig på hårda ytor och skyddar sig med hjälp av kalkplattor som växer sig större under djuret liv.
Havstulpaner har orsakat dödsfall vid skölhalning när de satt sig på skepps skrov. Havstulpanen har också troligen den största penisen bland alla djur i förhållande till dess storlek.
Hoppkräftor (Copepoda) Hoppkräftor är extremt vanliga i havet och utgör en viktig del i planktonen. Hoppkräftor hör till de vanligaste djurgruppen på jorden och det finns mer hoppkräftorpå jorden än insekter trots att insekterna har fler arter. 70% av zooplanktonen beräknas bestå av hoppkräftor finns i nästan alla vatten på jorden, från insjöar till djuphavet till de grunda korallreven.
Nästan alla hoppkräftor äter växtplankton. Många äter också zooplankton och några få är exklusivt köttätare. Vissa hoppkräftor kan med hjälp av lukt och syn upptäcka encelliga växtplankton för konsumtion. Några arter av hoppkräftor är parasiter och lever på andra marina djur.
hoppkräftor har fem par ben på under sidan av kroppen. På många av de vanligare hoppkräftor är det första antennparet stora och kan används för simning. hoppkräftor har ett öga på mitten av huvudet vilket skiljer dem från alla andra skaldjur. Utseendet på olika arter av hoppkräftor varierar mycket.
För att hitta en partner följer hanarna kemiska luktspår i vattnet, producerat av honorna, som är till för att locka till sig individer av samma art. Hanarna fäster spermierna i ett paket på honans bakkropp där de tar sig in i honan och befruktar äggen. De befruktade äggen bärs sedan vanligtvis på honans bakkropp i två säckar. De nykläckta Naupilus larverna äter inget och ser inte ut som de vuxna. De ömsar sitt skal ca sex gånger innan de kommer in i larvstadiet Copepodite som mer liknar den vuxna. Efter ytterligare ca 5 ömsningar blir de vuxna. På parasitiska hopkräftor är Naupilus stadiet mycket kortare.
Eftersom hoppkräftor utgör en så stor del av zooplanktonen i alla jordens vatten är de en väldigt viktig del i ekosystemet då de utgör en stor del av länken mellan växtplankton och andra havslevande djur som i någon del av sin utveckling är beroende av djurplankton, så som de flesta fiskyngel och mindre havslevande djur så som krill. På så sätt skulle de större havslevande djuren som är beroende av de mindre planktonätarna inte heller klara sig utan hoppkräftor. Om hoppkräftor skulle försvinna skulle hela det marina ekosystemet kollapsa vilket också skulle påverka livet på land i hög grad.
En hoppkräfta som bär på ägg.Skaldjurens biologi
Föda och matspjälkning
De flesta skaldjuren använder sig av hårda, hårliknande borstar på armar eller kroppen till att fånga och filtrera matpartiklar som flyter runt i vattnet. När djuret har fått tag på maten använder den andra specialiserade utväxter till munnen. Maten åker då ner i magen som vanligtvis är utrustad med tänder och/eller åsar för att slipa och skikta maten. Magen har 2 rum som är anslutna till matspjälkningskörtlar som avger enzym och tar upp näringsämnen. Näringsämnena fördelas cirkulärt i kroppen. Magen och dess system slutar i ett anus.
De flesta skaldjuren andas med gälar som är fästa i skalet. Djurens gälar badar konstant i vatten. Landkrabbor däremot har gälkammare som är fuktiga.
Nervsystem och beteende
Skaldjurens nervsystem är simpelt uppbyggda. Skaldjuren är utrustade med en liten och enkel hjärna men har välutvecklade sinnesorgan. De flesta har sammansatta ögon, som flugor, som består av upp till 14 000 ljuskänsliga ögon grupperade i ett mosaikmönster. Skaldjur har bra ”luktsinne”. De kan lätt uppfatta smaker eller kemikalier i vattnet.
Skaldjur har relativt avancerad kommunikation mellan individerna. De använder sig av antenner, ben och armar för att skapa olika sorters rörelser som alla betyder olika saker. Den här typen av kommunikation har visat sig vara väldigt viktig i grannfejder och liknande mellan två skaldjur.
Reproduktion
Parningen mellan olika skaldjur sker oftast direkt efter att honan har ömsat skal. Parningen sker alltså innan honans skal har hårdnat. Med hjälp av specialiserade bihang för hanen in sina spermier in i honan. Om djuret har en penis använder hanen den istället. Det är väldigt ovanligt att hanen sprider spermierna ut i vattnet. Honorna kan sedan spara hanens spermier tills det är dags att befrukta äggen.
De flesta skaldjuren har ynglingar som inte alls liknar den vuxna individen. Vissa arter ser mer typiska ut än andra men de många typerna av ynglingstadium varierar stort från grupp till grupp. När Skaldjuren växer upp måste de med jämna mellanrum byta skal. Skalet är alltid lika stort och växer inte med individen. Många leddjur är starka för sin storlek, myror till exempel, då många muskler kan fästa vid skalet. Men efter en viss storlek blir gravitationen så stor att den inte kan bära sig själv. Därför kan leddjuren inte bli större än en viss storlek. De leddjuren som lever i vattnet har lyfthjälp av vattnet och kan därför bli större än de som lever på land.
Våra armerade havsvänner
Allmänt om phylumet arthropoder
Mer än tre fjärdedelar av alla djur på jorden tillhör arthropoderna, det innebär att dom idag utgör det största phylumet till antalet individer.
Den klart största gruppen är insekter, vilka trots den stora dominansen på land är mycket ovanliga i haven.
Det som kännetecknar en arthropod är deras utanförsittande skellet, mer känt som skal. Skalet är uppbyggt av ketin och det skyddar, ger flexibilitet och ett ökat utrymme för muskelfästen. Arthropodernas kropp är segmenterad och bilateralt symetrisk. Förutom en segmenterad flexibel kropp så har arthropoder gemensamma bihang, som tillexempel ben och mundelar, dessa rörs med hjälp av fastsittande muskelset.
På grund av deras skyddande skal och ledade bihang har arthropoderna lyckats med att anpassa sig till alla typer av klimat och spridit sig över hela jorden så väl i vatten som på land.
Majoriteten av alla arthropoder i haven är kräftdjur. Subphylumet crustacea. Denna grupp inkluderar havstulpaner, räkor, hummer, krabbor och en stor variation av andra mindre kända arter. Kräftdjur är specialicerade på ett liv i havet och de allra flesta besitter gälar för att kunna ta upp syre.Det finns totalt 68.000 kända arter av kräftdjur. Men det kan även finnas uppemot 150.000 idag okända arter, varav de flesta marina.
Arthropoder är det största phylumet med miljoner olika arter och med med flera miljoner ännu oupptäckta arter finns det mycket kvar att lära om våra armerade havsvänner.
Nystart
