.

Det var en gång en liten flicka. Östa hette hon och hon var inte riktigt som alla andra. Detta var både hon och de i hennes omgivning medvetna om. Men det de inte visste var att en annorlunda person kräver en annorlunda och oftast väldigt försiktig behandling för att kunna må bra. Vissa kräver helt enkelt lite mer för att få lika mycket. Detta ledde till att Östa hamnade utanför och inte mådde bra. En annan liten flicka, Svea, såg detta och förstod att Östa inte kunde göra något åt att hon var annorlunda.

Så en dag i skolan när de stora tvillingarna Egon och Ulf retade Östa som de alltid gjorde så sa Svea ifrån. Det var det första steget mot en förbättring. Efter den dagen så var Svea och Östa vänner. De lekte då och då på rasterna och gjorde ibland sällskap hem från skolan. Men Svea visste att Egon och Ulf inte hade bättrat på sig särskilt mycket. Skillnaden var den att nu retade de Östa när Svea inte var där för att säga ifrån. Och gradvis började Östa att må sämre igen och bli allt mer tillbakadragen. Trots Sveas alla försök att få Östa att må bättre kunde hon inte väga upp för den behandlingen Egon och Ulf utsatte henne för.

En dag kom inte Östa till skolan. Hon har flyttat och bytt skola sa fröken när Svea frågade om henne. En dyster stämning spred sig i klassen. Svea blev såklart ledsen men allra mest ledsen var tvillingarna. Egon och Ulf som så länge hade haft kul och hade retat Östa hade nu ingenting att göra på rasterna och mådde jättedåligt då de förstod att det var deras fel att Östa inte längre fanns på skolan.

Livet på skolan fortsatte. Svea utan sin bästa vän Östa och Egon och Ulf utan någon att reta.

XOXO Melker