.

Märlkräftor (Amphipoda) är en stor grupp på över 5000 arter. Märlkräftor är små kräftdjur med en böjd och platt kropp. De flesta märlkräftorna är under 2 cm, men några djuphavsarter kan bli betydligt större. Många arter kan använda sin böjda för att hoppa många gånger sin egen längd.

Gråsuggor (Isopoda) hittas ofta i samma miljöer som märlkräftor och är ungefär lika stora men de ser mycket olika ut. Gråsuggors kropp är mycket platt ovanifrån. Gråsuggor blir ofta inte större än 2 cm men även de har ett par djuphavsarter som kan bli flera decimeter långa.

Många arter lever på fiskar och andra större djur som parasiter och många andra lever på alger och döda organismer.

Gråsuggor Är också viktiga i ekosystemet då de är nedbrytare och äter döda organismer som samlas nära botten där gråsuggorna lever.

Krill (Euphausiacea) är små plankton som kan bli upp till 6 cm långa. De flesta krillarter lever på att filtrera vatten efter kiselalger.

Krill är extremt vanliga i polarvatten runt polerna där de kan finnas i stim på flera miljoner individer. Vissa arter lever också på mycket stort djup. Många val-och pingvinarter lever uteslutande på krill.

Krill är viktiga i zooplanktonen och utgör en länk mellan växplankton och djurplankton och större marina organismer som fiskar och valar. Krill är en viktig del i grunden av det marina ekosystemet. Många organismer är helt beroende av krill.

Räkor, humrar och krabbor (Decapoda) är den största gruppen leddjur med över 10 000 arter, de är också de största leddjuren i storlek. Många av dessa är vanliga som mat för människor.

”Decapoda” som gruppen heter betyder ”tio ben”. Utöver de fem par ben som de har på sidorna har de också klor som används till försvar och för att äta. De har också små armar nära munnen som de använder för att filtrera och sortera ut mat.

Många är asätare och andra livnär sig på att samla detritusbitar på havsbottnen.

Räkor, hummrar och krabbor Räkor Hummer Krabbor. Decapoder utgör en stor del av födan för många marina organismer. Krabbor och liknande är speciellt viktig föda för bentiska arter. Många decapoder är också, precis som gråsuggor, detritusätare då många arter lever vid botten där det döda materialet samlas.

Havstulpaner är den största familjen inom gruppen rankfotingar. Havstulpaner är från början larver som fäster sig på hårda ytor och skyddar sig med hjälp av kalkplattor som växer sig större under djuret liv.

Havstulpaner har orsakat dödsfall vid skölhalning när de satt sig på skepps skrov. Havstulpanen har också troligen den största penisen bland alla djur i förhållande till dess storlek

Havstulpaner (Balanidae) är den största familjen inom gruppen rankfotingar. Havstulpaner är från början larver som fäster sig på hårda ytor och skyddar sig med hjälp av kalkplattor som växer sig större under djuret liv.

Havstulpaner har orsakat dödsfall vid skölhalning när de satt sig på skepps skrov. Havstulpanen har också troligen den största penisen bland alla djur i förhållande till dess storlek.

Havstulpaner har hårt skal och fäster sig permanent på en hård yta som tex sten eller ett krabbskal. De flesta havstulpaner använder fjäderliknande bihang för att föra in plankton och döda partiklar för konsumption. Några havstulpaner är parasiter. Havstulpaner är kanske inte lika viktiga för att de globala ekosystemet i havet ska fungera, till skillnad från tex. hoppkräftor men dem utgör en stor del av födan för vissa arter som olika havssniglar och sjöstjärnor och larverna utgör föda för   bland annat musslor. De kan utgöra viktiga delar i mindre ekosystem.

Hoppkräftor (Copepoda) Hoppkräftor är extremt vanliga i havet och utgör en viktig del i planktonen. Hoppkräftor hör till de vanligaste djurgruppen på jorden och det finns mer hoppkräftorpå jorden än insekter trots att insekterna har fler arter. 70% av zooplanktonen beräknas bestå av hoppkräftor finns i nästan alla vatten på jorden, från insjöar till djuphavet till de grunda korallreven.

Nästan alla hoppkräftor äter växtplankton. Många äter också zooplankton och några få är exklusivt köttätare. Vissa hoppkräftor kan med hjälp av lukt och syn upptäcka encelliga växtplankton för konsumtion. Några arter av hoppkräftor är parasiter och lever på andra marina djur.

hoppkräftor har fem par ben på under sidan av kroppen. På många av de vanligare hoppkräftor är det första antennparet stora och kan används för simning. hoppkräftor har ett öga på mitten av huvudet vilket skiljer dem från alla andra skaldjur. Utseendet på olika arter av hoppkräftor varierar mycket.

För att hitta en partner följer hanarna kemiska luktspår i vattnet, producerat av honorna, som är till för att locka till sig individer av samma art. Hanarna fäster spermierna i ett paket på honans bakkropp där de tar sig in i honan och befruktar äggen. De befruktade äggen bärs sedan vanligtvis på honans bakkropp i två säckar. De nykläckta Naupilus larverna äter inget och ser inte ut som de vuxna. De ömsar sitt skal ca sex gånger innan de kommer in i larvstadiet Copepodite som mer liknar den vuxna. Efter ytterligare  ca 5 ömsningar blir de vuxna. På parasitiska hopkräftor är Naupilus stadiet mycket kortare.

Eftersom hoppkräftor utgör en så stor del av zooplanktonen i alla jordens vatten är de en väldigt viktig del i ekosystemet då de utgör en stor del av länken mellan växtplankton och andra havslevande djur som i någon del av sin utveckling är beroende av djurplankton, så som de flesta fiskyngel och mindre havslevande djur så som krill. På så sätt skulle de större havslevande djuren  som är beroende av de mindre planktonätarna inte heller klara sig utan hoppkräftor. Om hoppkräftor skulle försvinna skulle hela det marina ekosystemet kollapsa vilket också skulle påverka livet på land i hög grad.

En hoppkräfta som bär på ägg.

Föda och matspjälkning

De flesta skaldjuren använder sig av hårda, hårliknande borstar på armar eller kroppen till att fånga och filtrera matpartiklar som flyter runt i vattnet.  När djuret har fått tag på maten använder den andra specialiserade utväxter till munnen. Maten åker då ner i magen som vanligtvis är utrustad med tänder och/eller åsar för att slipa och skikta maten. Magen har 2 rum som är anslutna till matspjälkningskörtlar som avger enzym och tar upp näringsämnen. Näringsämnena fördelas cirkulärt i kroppen. Magen och dess system slutar i ett anus.

De flesta skaldjuren andas med gälar som är fästa i skalet. Djurens gälar badar konstant i vatten. Landkrabbor däremot har gälkammare som är fuktiga.

Nervsystem och beteende

Skaldjurens nervsystem är simpelt uppbyggda. Skaldjuren är utrustade med en liten och enkel hjärna men har välutvecklade sinnesorgan. De flesta har sammansatta ögon, som flugor, som består av upp till 14 000 ljuskänsliga ögon grupperade i ett mosaikmönster. Skaldjur har bra ”luktsinne”. De kan lätt uppfatta smaker eller kemikalier i vattnet.

Skaldjur har relativt avancerad kommunikation mellan individerna. De använder sig av antenner, ben och armar för att skapa olika sorters rörelser som alla betyder olika saker. Den här typen av kommunikation har visat sig vara väldigt viktig i grannfejder och liknande mellan två skaldjur.

Reproduktion

Parningen mellan olika skaldjur sker oftast direkt efter att honan har ömsat skal. Parningen sker alltså innan honans skal har hårdnat. Med hjälp av specialiserade bihang för hanen in sina spermier in i honan. Om djuret har en penis använder hanen den istället. Det är väldigt ovanligt att hanen sprider spermierna ut i vattnet. Honorna kan sedan spara hanens spermier tills det är dags att befrukta äggen.

De flesta skaldjuren har ynglingar som inte alls liknar den vuxna individen. Vissa arter ser mer typiska ut än andra men de många typerna av ynglingstadium varierar stort från grupp till grupp. När Skaldjuren växer upp måste de med jämna mellanrum byta skal. Skalet är alltid lika stort och växer inte med individen. Många leddjur är starka för sin storlek, myror till exempel, då många muskler kan fästa vid skalet. Men efter en viss storlek blir gravitationen så stor att den inte kan bära sig själv. Därför kan leddjuren inte bli större än en viss storlek. De leddjuren som lever i vattnet har lyfthjälp av vattnet och kan därför bli större än de som lever på land.

Allmänt om phylumet arthropoder

Mer än tre fjärdedelar av alla djur på jorden tillhör arthropoderna, det innebär att dom idag utgör det största phylumet till antalet individer.

Den klart största gruppen är insekter, vilka trots den stora dominansen på land är mycket ovanliga i haven.

Det som kännetecknar en arthropod är deras utanförsittande skellet, mer känt som skal. Skalet är uppbyggt av ketin och det skyddar, ger flexibilitet och ett ökat utrymme för muskelfästen. Arthropodernas kropp är segmenterad och bilateralt symetrisk. Förutom en segmenterad flexibel kropp så har arthropoder gemensamma bihang, som tillexempel ben och mundelar, dessa rörs med hjälp av fastsittande muskelset.

På grund av deras skyddande skal och ledade bihang har arthropoderna lyckats med att anpassa sig till alla typer av klimat och spridit sig över hela jorden så väl i vatten som på land.

Majoriteten av alla arthropoder i haven är kräftdjur. Subphylumet crustacea. Denna grupp inkluderar havstulpaner, räkor, hummer, krabbor och en stor variation av andra mindre kända arter. Kräftdjur är specialicerade på ett liv i havet och de allra flesta besitter gälar för att kunna ta upp syre.Det finns totalt 68.000 kända arter av kräftdjur. Men det kan även finnas uppemot 150.000 idag okända arter, varav de flesta marina.

Arthropoder är det största phylumet med miljoner olika arter och med med flera miljoner ännu oupptäckta arter finns det mycket kvar att lära om våra armerade havsvänner.

Ett av de största av de många hoten mot Östersjöns djurliv och välmående är överfisket som pågår idag, men inte allt fiske. Det är det storskaliga yrkesfisket som står för majoriteten av fångsten av fisk och är därmed den huvudsakliga orsaken till att Östersjön är så pass utfiskat. endast en mycket liten del står det enskilda fisket för. De metoder som används vid sådant storskaligt fiske resulterar ofta i mycket bi-fångst som sedan går till spillo.

Till kategorin fritidsfiske ingår allt fiske som utövas utan yrkesfiskeslicens och avsikt att sälja sin fångst, då räknas nästan alla fiskemetoder med. Alltså får vem som helst fiska i Östersjön.

Jag tycker att fler människor borde få chansen att få fiska någon gång, inte bara för att det är roligt utan för att de ska lära sig om att fisk är inte bara något man plockar upp i frysdisken på Ica.

När människor tycker om något så bryr de sig om det och blir ofta engagerade. Ett exempel på det är att i bäckar och älvar i Norrland har sportfiskare återskapat fiskens naturliga miljö genom att lägga i sora stenar och gräva gropar som tidigare hade förstörts på grund av människan. Samma sak har folk gjort längst med Östersjöns kust när de har återskapat våtmarker där fisken kan leka.

Om fler personer slutar köpa fisk som antingen fångats i redan utfiskade områden i Östersjön eller fisk som transporterats från Asien så kan de fånga sin egen fisk istället, jag säger inte att alla borde det men de som har möjligheten borde ta vara på det.

/William Morlin

Odlad fisk blir allt populärare på matbordet och sedan åttio-talet har produktionen tjugofaldigats. I västvärlden har odlade rovfiskar som t.ex. lax blivit vanligare på matbordet än den vilda varianten.

Problemet med odlad rovfisk är att det går åt mer fisk till mat än vad som produceras, varje odlad lax äter fisk motsvarade två till fem gånger sin egen vikt! I Asien har de valt att satsa på fiskar som klarar sig på en nästan helt vegetarisk kost, såsom karp och tilapia. Nackdelen med dessa fiskar är att de inte innehåller lika mycket av de nyttiga omega-3-fetterna.

För att vi ska kunna äta näringsrik fisk såsom lax utan att riskera att utrota andra arter har man börjat utveckla alternativa lösningar.  Odlade laxar äter mer än gärna foder gjort på sojaproteiner och det har även skett experiment med en del bakterier. Bakterierna blir uppfödda av naturgas och är väldigt näringsrika!

En fråga många har ställt är; ”Smakar fisk uppfödd på vegetarisk föda annorlunda?”  De färdiga laxarna har testats av de kräsnaste konsumenterna, japanska sushi kockar. De märkte ingen skillnad!

Om alla fiskodlare använde sig av dessa metoder skulle vi kunna rädda Östersjöns fisk, och om vi inte gör något kommer de vilda fiskarna och därmed de odlade fiskarnas föda vara slut innan 2015! Fiskodlingen är inte ett särskilt miljövänligt alternativ idag, men om några år kan det ha förändrats, bara det inte är försent…

/Vincent Ahlström

I alla tider har vi fiskat, från början med ett snöre, en krok och en mask, men fiskemetoderna utvecklas hela tiden, allt för att det ska gå fortare och vara effektivare, allt för pengarna.

Som i de flesta fall med miljöförstöring inser man till en början inte hur mycket det faktiskt skadar naturen utan man ser bara på vinsterna, det är inte förrän konsekvenserna är precis framför ansiktet som folk inser.

Trålning tillexempel, som kan verka som ett smart men harmlöst sätt att få med sig all fisk längs botten utan att egentligen behöva göra något, har nu visat sig vara en utav de stora bovarna till fisk- och växtdöd på botten. När den drar fram över botten tar den inte bara med sig den fisk den är ute efter, utan även växter och småfiskar på botten, detta leder till att botten blir obebodd då inga nya fiskar föds och inga växter finns kvar.

Många platser i Östersjön är helt obebodda och syrefria, allt är inte beroende på trålningen och fisket men det skulle bli bättre på många håll om vi hittade en mindre skadlig fiskemetod.

Att lägga nät är en metod som borde uppmärksammas, inga växter blir skadade och småfisk kan slippa undan och fortplanta sig, det handlar bara om tid och tålamod, om vi vill ha en bättre framtid i och runt Östersjön får vi lägga ner den tid som krävs.

Alla kan göra något, du kan tillexempel äta den finns som inte är utrotningshotad, hitta nya ställen att fiska på, kanske köpa fisk längre bortifrån ett tag.

Många små förändringar kan ge ett stort resultat!

- Amalia Sundman -

Det var en gång en liten flicka. Östa hette hon och hon var inte riktigt som alla andra. Detta var både hon och de i hennes omgivning medvetna om. Men det de inte visste var att en annorlunda person kräver en annorlunda och oftast väldigt försiktig behandling för att kunna må bra. Vissa kräver helt enkelt lite mer för att få lika mycket. Detta ledde till att Östa hamnade utanför och inte mådde bra. En annan liten flicka, Svea, såg detta och förstod att Östa inte kunde göra något åt att hon var annorlunda.

Så en dag i skolan när de stora tvillingarna Egon och Ulf retade Östa som de alltid gjorde så sa Svea ifrån. Det var det första steget mot en förbättring. Efter den dagen så var Svea och Östa vänner. De lekte då och då på rasterna och gjorde ibland sällskap hem från skolan. Men Svea visste att Egon och Ulf inte hade bättrat på sig särskilt mycket. Skillnaden var den att nu retade de Östa när Svea inte var där för att säga ifrån. Och gradvis började Östa att må sämre igen och bli allt mer tillbakadragen. Trots Sveas alla försök att få Östa att må bättre kunde hon inte väga upp för den behandlingen Egon och Ulf utsatte henne för.

En dag kom inte Östa till skolan. Hon har flyttat och bytt skola sa fröken när Svea frågade om henne. En dyster stämning spred sig i klassen. Svea blev såklart ledsen men allra mest ledsen var tvillingarna. Egon och Ulf som så länge hade haft kul och hade retat Östa hade nu ingenting att göra på rasterna och mådde jättedåligt då de förstod att det var deras fel att Östa inte längre fanns på skolan.

Livet på skolan fortsatte. Svea utan sin bästa vän Östa och Egon och Ulf utan någon att reta.

XOXO Melker

Ett marint reservat är ett område som på något sätt är skyddat genom vissa föreskrifter. Fiske är dock tillåtet i de flesta marina reservat.

Naturreservat är vanligt förekommande på land men det är inte lika självklara när det gäller reservat i marina miljöer. I Sverige finns över 3100 naturreservat men bara 21 stycken marina reservat. Bara 0,5% av världens hav är är någon forma av skyddat område, men bara så lite som 1 promille är stängt för fiske, medan ca 12% av jordens landområde är skyddat.

Marina reservat kan vara ett av de bästa alternativen för att skydda fisken från utfiskning och bevara den biologiska mångfalden men också för att rädda och gynna yrkesfisket.

Så varför är marina reservat, där fiske är förbjudet så bra?

För det första får fisken i området chans att återhämta sig vilket leder till mer fisk, större biologisk mångfald och bättre ekosystem. För det andra så simmar fisken ut från det skyddade området där man kan fiska dem vilket ökar fångsterna, men samtidigt skapar ett hållbart fiske.

Beräkningar visar att stora marina reservat skulle också skapa 1 miljon nya jobb och ge en ökad fångst av fisk värde 600 miljarder kronor per år.

Så vi har inget att förlora på att införa marina reservat, bara att vinna. Därför tycker jag att marina reservat ska bli mer vanligt förekommande i världen och i Östersjön, för att rädda fisken utan att behöva upphöra helt med fisket.

- Jesper Jederlund

Ska vi låta historien upprepa sig?

För ca 20 år sedan så utrotades torsken på New Foundlands öarna utanför Kanadas kust. Orsaken var yrkesfisket. Politikerna lät detta fortsätta med anledningen att yrkesfiskarna behövde sysselsättning. Detta resulterade i 40 000 arbetslösa och utrotning av Torsken som än idag inte har återvänt.

År efter år så tar vi nya beslut om orimligt höga fiskekvoter på torsk. Det är inte, som många tror, övergödningen eller miljögifter som är östersjötorskens största hot. Utan det är just fiskeindustrin.  EU är rädda för att minska fiskekvoterna på torsk eftersom de tror att detta kommer missgynna yrkesfiskarna. Precis som i Kanada kommer det leda till att fiskarna fiskar upp sitt eget levebröd. Besluten om fiskekvoterna är betydligt högre än de vetenskapliga rekommendationerna. Som det ser ut i dag så har vi varken en lönsam fiskeindustri eller ett hållbart fiskebestånd.

Torsken i östersjön håller på att försvinna helt.

Nu tänker ni kanske ''vad rör det mig om någon gammal fisk dör'' eller ''jaha, vad ska vi nu äta på söndagar?'' Men detta påverkar dig antagligen mer än vad du tror.

Utan torsken så kommer de mindre fiskarterna att öka, på grund av minskad konkurrens. Eftersom att mindre fiskar äter djurplankton så kommer djurplankton att minska i antal. Detta leder i sin tur till att vävtplankton, som äts av djurplankton, ökar. Dena långa kedjereaktion bidrar till övergödning. 

övergödning är en miljöfråga, den rör alla som på något sätt bryr sig om östersjöns framtid.

Om Östersjön överhuvudtaget ska överleva, så krävs det ett Fiskestopp på torsken i minst två år. Jag vill att även nästa generation ska få chansen att smaka på östersjötorsk.

Och om vi nu skulle lyckas utrota torsken, vilken fisk tar vi sen? Har vi människor rätt att rubba hela ekosystemet i östersjön?

xoxo/Nora

Östersjön kommer bli helt tömd på fisk om det inte sker en förändring snart. Lagar måste skrivas och politiker måste enas om beslut, men det finns även saker som vi privatpersoner kan göra!

Det gäller att vi äter rätt sorts fisk. Köp fisksorter som du vet att det finns mycket av, till exempel musslor, sill, makrill och gös. Det är jätteviktigt att vi minskar efterfrågan på de populära arterna som har fiskats enorma mängder de senaste åren. Lax, torsk och ål är några arter som knappt finns kvar i delar av östersjön på grund av fisket. Arter som t.ex. tunga, rödspätta och kummel borde du också vara försiktig med eftersom fiskemetoderna som används till dessa fiskar inte är bra och förstör botten och ekosystemen i havet.

Är du osäker på vad du bör köpa kan du alltid lita på att KRAV- eller MSC-märkt fisk är bra. Det är okej att äta lax och torsk mm. så länge de är fiskade med rätta metoder och från områden med hållbara bestånd och det är just detta KRAV och MSC har koll på.

Det är inte särskilt svårt att hjälpa till. Håll koll på vart fisken kommer ifrån och hur den har blivit fiskad. Även om dessa åtgärder är små och enkla så kan de göra stor skillnad. Vi konsumenter har stor makt i det här, det är trots allt vi som betalar för fisket och det är våra val som påverkar politiken och lagarna. Ta ditt ansvar och gör skillnad, så kan du äta fisk med gott samvete.

Märta